Så säger många som varit där men jag känner att jag lika gärna kan åka till Stockholm.. Storstad som storstad.. Vi va väl inte jätteimpade men lite hittade vi på att göra!

 

Vi började med att leta upp ett billigt guesthouse sen ut på äventyr!

Jossan hade läst om nån marknad som vi försökte ta oss till men inte en enda tuktuk-förare fattade vad vi menade.. Men i vår jakt på denna stora marknad stötte vi på en tuktuk-förare som berättade om en tur i såndär bananbåt på floden.

 

Man skulle få se ett tempel, åka i en kanal och se hur folk bor, den jättestora liggande buddan och en flytande marknad. Vi fick se de tre första i alla fall.. Men det var ascoolt att se hur dom vid den där kanalen bor och buddan var asfrän den med, trots att det byggts ett stort hus runt omkring så folket måste betala för att se den. Skulle va coolt att se den utan huset så man kunde få med hela på bild..

 

Aja, efter buddan stod vi där sjukt besvikna då vi inte blev upphämtade av bananbåtsnissen så vi fick se den flytande marknaden. Men där i solen orkar man ju inte stå så vi skaffade oss en tuktuk och drog till Chinatown! 

Tuktukgubben gick med på 20 bath för att köra oss dit OM vi kunde göra han en tjänst först! En aning misstänksamma undrade vi vad det skulle vara.. Men han ville bara att vi skulle gå in i en skitfint tygaffär där dom syr upp kläder åt folk. Om en tuktukförare kör dit turister så får dom bensin för 150 bath. Vi blev i stort sett utkickade från butiken då dom visste precis vad det handlade om och av blotta åsynen av oss förstod dom nog att vi inte skulle köpa nått av dom.. Jaja sjukt-besviken-förare visste en till butik! Tack gode gud så var den stängd och vi blev körda till Chinatown. Där käkade vi middag och gick hem.

Dagen efter ville vi bara iväg men vi hade fortfarande ett litet problem.. Om man ens kan kalla det problem, ett smärre hinder snarare.. Vårt visa! Då vi inte flög in i landet fick vi 15 dagar här. Flyger man så får man 30. Och vi tänker då inte stanna i Thailand i bara två veckor!  Som om vi vore ute på semester eller nått.. Pfft..

Immigrationsverket var vi tvungna att hitta! Först frågade vi tuktukförare, dom va inte till nån större hjälp.. Tågstation tänkte vi då. Nästan framme kommer det fram en snubbe som jobbar för nått bokningsföretag som säger att han kan hjälpa till. Askalas! Han visar oss till deras kontor där dom hjälper oss bäst dom kan. Ringer immigrationsverket och så.. Vi får reda på att man kan ta tåg dit och fixar en biljett. Helt snurriga åker vi förbi vår station och får ta en taxi tillbaka. Väl inne i den jättestora byggnaden berättar dom att immigrationsverket har bytt lokaler för tillfället på grund av den senaste bombningen så nu är det beläget typ mitt i Bangkok. Och vart är vi? I utkanten, såklart.. Taxi igen till ett stort shoppingcenter! Fullt logiskt att lägga immigrationsverket där.. Väl där var det knötjockt med folk. Papper fylldes i, pass kopierades.. Bara för att få reda på att vi kan få 10 dagar till för typ 2000 kronor.. Neheru! Så vi åkte därifrån och satte oss på tåget mot Cha-am. Vi tror vi kommit på en lösning på visa-problemet i alla fall.. 

 

Här kommer en bild på Jossan och en munk!